Corner of Miriam

Dom där dagarna har väl alla eller hur....ni vet, när man vaknar och allt bara tycks gå fel. I vanliga fall så brukar jag försöka stoppa huvudet i sanden och bara passera genom dem och hoppas på att de ska gå snabbt men sedan något år tillbaka så har jag istället bestämt mig för att det måste finnas något bra i de dagarna också. Bara en enda sak som är bra och gör att resten av de tråkiga sakerna blir mindre tråkiga.

Så utan att gå in på för mycket detaljer har de sista dagarna varit en snöbollseffekt med strul på vartenda område av livet i princip, strul med en det ena än det andra och när man äntligen tror att det är över så kommer nästa grej och det är bara att öva på tålamodet, bita ihop och komma ihåg att imorgon vaknar man till en ny dag då det är över...förhoppningsvis. Så kom den gyllene positiva saken igår. Kompisen hade bakat efterlängtade mazariner. Jag har längtat efter dom sedan förra julen då jag fick två. Jag visste inte ens att jag skulle få dom utan maken kom hem med dom efter att på uppmaning från kompisen åkt förbi och hämtat upp dem på vägen hem.

Det här är inga vanliga mazariner, tro mig. De här är stora, goda, och vackra. Hon bakar dom underbart gott. Till att börja med har denna underbara mazarin storleken av en muffins, den är underbart vackert dekorerad på ovansidan med sylt och icing och tre underbara pistagenötter och under detta underbara dekorativa yttre döljer sig det underbart goda inre. Det är luftig fyllning som är matig. Inte som de mazariner man köper ute som är ärligt talat ganska tråkiga och lätt torra. Man äter de köpta mazarinerna för att dryga ut kaffet typ. Men kompisens mazarin är ärligt talat en bit av himmelriket. Jag vill inte att himmelriket ska ta slut så jag äter inte upp dom på en gång.  Jag tar en sked och börjar långsamt skära från ovansidan genom den underbara garneringen genom den underbart härliga fyllningen ner till mazarinskalet och jag får torka bort lite dregel som rinner i munnen innan jag i äkta Nigela stil stoppar in den härliga mazarinbiten i munnen och bara glömmer bort livet utanför för en liten stund. Så gott, så underbart...himmelriket. Så mitt i den sura snöbollseffekten av tråkiga bläsaker så finns denna underbara lilla bit av himmelriket. Tack!!

På facebook finns en grupp som jag med glädje anslöt mig till för några år sedan "Bring Starbucks to Sweden" och nu är det sant. Starbucks kommer äntligen till Sverige. Första Starbucks kommer att öppna på Arlanda av någon skum anledning. Jag tror inte att Waynes, Espresso House eller Coffeehouse by George kommer att bli utkonkurrerade men däremot finns det nu ytterligare ett alternativ.

För att vara helt ärlig så har jag dock varit så glad när vi har varit på resande fot och ibland har varit less på det inhemska kaffet eller framförallt när vi inte orkar gå längre utan bara vill sitta ner ett tag någonstans där det finns AC och en ren toalett och sjysst kaffe. Dessutom har det aldrig slagit fel hittills heller, all personal på Starbucks är trevliga. När vi var i Barcelona var det varmt varmt varmt....och en massa små trevliga trånga barer överallt utan toaletter...det var absurt nog så himla skönt att bara kunna gå in på Starbucks och veta vad man skulle få. Gott kaffe, trevlig personal, gott fikabröd, AC och en ren toalett. Kaffet i Barcelona var jättegott men det var rätt skönt att sitta på ett ställe där det fanns uppkoppling för datorn och de ovan angivna anledningarna. I Storbritannien har jag varit evigt tacksam för att Starbucks fanns (och för att Costas fanns också) när jag till slut verkligen varit förtvivlad över det inhemska kaffet som mer smakar som någon vridit ur disktrasan. Till och med när jag varit på en del stället som sålt latte och cappuccino men där de mest verkar ha serverat bryggkaffe med skummad mjölk....bläääää. Då har det varit en strålande glädje att gå in på Starbucks och få en god god kaffe med en Very berry scones...dräglar efter den.

I USA har de ju verkligen lyckats med konceptet då det finns ett samarbetsavtal med bokhandeln Barne´s & Noble. Stämningen förhöjs av att Barne´s & Noble har hela sin inredning - alla bokhyllor, bänkar etc i härligt i mörkt körsbärsträd eller teak och så finns där även Starbucks. Har man lite tur så säljer även Starbucks cafeét choklad från Godiva.

Så jag är så glad så glad nu.

Mitt på en bro i Stockholm har någon spraymålat orden "Men livet väntar inte". Första gången jag läste det slog det mig på en gång vilket fulländat uttryck det är. Det är ju så sant eller hur. Livet väntar inte, det går alltid vidare vare sig man vill eller inte vill. Fast det är egentligen inte så jag tolkat det när jag läst det utan snarare som en uppmaning att sluta tveka för länge, sluta fundera på konskvenserna av sitt agerande och tvivlet om vilken väg man ska välja och alla andra val man ska göra. Uttrycket "Men livet väntar inte" uppmanar mer till att sluta fundera så mycket och bara hoppa in i livet och leva. Underbart, härligt, för det mesta ansvarslöst och bara så så härligt. Det är ju underbart när man gör det. Tar ett beslut här och nu utan att fundera för mycket på konsekvensen och sedan gör man det. Så var det när jag började dyka...jag satt där och tittade på de andra som skulle dyka (det var i Grekland, strålande sol och stekande värme, blå himmel och blått klart hav) och undrade om jag var galen....så bara bestämde jag mig, ja då får jag väl vara galen men jag kommer åtminstone att dö när jag har roligt.

Det är faktiskt ett av de få motton jag bestämt mig för att alltid gå efter, ni vet vissa grundläggande principer som man har i sitt liv. En av dem är att alltid försöka ha kul och roligt. Allt kan vara roligt, det blir inte bättre än man gör det till själv och har man inte roligt...näe, då är det väl läge att sluta med det eller gå vidare för Livet väntar ju inte.

Så idag har jäg äntligen varit hos tandläkaren igen efter X antal år. Skulle tippa att det var nästan 5 år sedan jag var hos tandläkaren. Jag har inte tandläkarskräck men däremot har jag tandläkarräkningsskräck. Varje gång man ska gå till kassan och betala så är det typ dubbelt så dyrt som jag tänkt och då har jag ändå tagit i - tycker jag. Men men...graviditeter försämrar tydligen tänderna drastiskt - något med kalken och efter att ha varit gravid två gånger och inte gått till tandläkaren fick jag till slut dra mig dit. Det är bara så tråkiga saker att betala för. Jag kan komma på så mycket andra saker som är roligare som jag kan göra för de pengarna än att gå till tandläkaren så åååååååååååååhhhh för att jag måste gå dit.

Jag har iallafall bytt tandläkare nu och slutat gå till gamla hederliga folktandvården. För inte nog med att jag inte gillar räkningarna men varje gång jag kommer dit så får man inte bara en fet räkning utan man får också en lång rad förmaningar "varför går du inte en gång per år, varför väntar du så länge. vet du vad som kan hända när du väntar så länge, du måste gå en gång per år etc etc etc". En gång hade en tandläkare till och med fräckheten nog att fakturera för konsultation...60 pix (det här var typ 15 år sedan) skulle han ha för att han  berättade att jag skulle borsta tänderna i cirkelrörelser.

Den nya tandläkarmottagningen är jättebra tycker jag. Opersonlig för det är en så stor mottagning så man kan få en ny tandläkare varje gång om man vill och inte hänga upp sig på en. Fast jag tror jag ska göra det ändå efter dagens besök. Så jag kom dit som jag tänkt och bad tysta böner att jag inte skulle ha alltför mycket håll. Efter en kortare väntan kommer en glad tandsköterska, skakar hand och för in mig i rummet. Där står en kvinna (eller flicka tyckte jag det kändes som) och frågade "Doo ju speeek änglish?" Öööhhhh...jooo..yes menar jag. Ok, skumt, jag vet att den här mottagningen skryter med att de pratar så många språk men jag fick liksom för mig att utgångspunkten var att alla pratade svenska. Men ryskan eller polskan pratade inte svenska....faktum var att hon knappt pratade engelska så det blev nästan komiskt. Hon var iallafall lika högdragen som de flesta läkare och tandläkare var.

Jag hade iallafall inga hål tack och lov men jag måste ta bort två visdomständer som ska opereras bort. Det ser jag inte fram emot.

Ok kära vänner nu har jag startat den nya bloggen. Det är lite bitterljuvt eftersom jag startade den andra bloggen för 4!!!! år sedan. Då jag inte tänkte mig för så gav jag ut bloggadressen till en kollega som senare visade sig ha riktigt otäcka humörsvängar eller som kompisarna sa, hon måste ha någon bokstavskombinationssjuka.... Det enda jag kan konstatera var att det blev för personligt att ha henne läsa min blogg så här är jag nu med en ny blogg.

Idag har jag dessutom gjort en ansiktsbehandling där jag för första gången fick ultraljud i ansiktet. Otippat men kanske effektfullt.