Corner of Miriam

Så idag har jäg äntligen varit hos tandläkaren igen efter X antal år. Skulle tippa att det var nästan 5 år sedan jag var hos tandläkaren. Jag har inte tandläkarskräck men däremot har jag tandläkarräkningsskräck. Varje gång man ska gå till kassan och betala så är det typ dubbelt så dyrt som jag tänkt och då har jag ändå tagit i - tycker jag. Men men...graviditeter försämrar tydligen tänderna drastiskt - något med kalken och efter att ha varit gravid två gånger och inte gått till tandläkaren fick jag till slut dra mig dit. Det är bara så tråkiga saker att betala för. Jag kan komma på så mycket andra saker som är roligare som jag kan göra för de pengarna än att gå till tandläkaren så åååååååååååååhhhh för att jag måste gå dit.

Jag har iallafall bytt tandläkare nu och slutat gå till gamla hederliga folktandvården. För inte nog med att jag inte gillar räkningarna men varje gång jag kommer dit så får man inte bara en fet räkning utan man får också en lång rad förmaningar "varför går du inte en gång per år, varför väntar du så länge. vet du vad som kan hända när du väntar så länge, du måste gå en gång per år etc etc etc". En gång hade en tandläkare till och med fräckheten nog att fakturera för konsultation...60 pix (det här var typ 15 år sedan) skulle han ha för att han  berättade att jag skulle borsta tänderna i cirkelrörelser.

Den nya tandläkarmottagningen är jättebra tycker jag. Opersonlig för det är en så stor mottagning så man kan få en ny tandläkare varje gång om man vill och inte hänga upp sig på en. Fast jag tror jag ska göra det ändå efter dagens besök. Så jag kom dit som jag tänkt och bad tysta böner att jag inte skulle ha alltför mycket håll. Efter en kortare väntan kommer en glad tandsköterska, skakar hand och för in mig i rummet. Där står en kvinna (eller flicka tyckte jag det kändes som) och frågade "Doo ju speeek änglish?" Öööhhhh...jooo..yes menar jag. Ok, skumt, jag vet att den här mottagningen skryter med att de pratar så många språk men jag fick liksom för mig att utgångspunkten var att alla pratade svenska. Men ryskan eller polskan pratade inte svenska....faktum var att hon knappt pratade engelska så det blev nästan komiskt. Hon var iallafall lika högdragen som de flesta läkare och tandläkare var.

Jag hade iallafall inga hål tack och lov men jag måste ta bort två visdomständer som ska opereras bort. Det ser jag inte fram emot.