Fritt vårdval eller ??
Sedan år 2003 så kom landsting och kommuner överens om ett fritt vårdval vilket bland annat innebär att patienter kan söka vård var de vill. I princip. Efter att vi hade en dust i somras med den barnakut vi tillhör så ifrågasatte vi starkt deras kompetens och engagemang (det tog tre akutbesök och en väldigt arg mamma innan ljuset gick upp att testa för kikhosta) så vi valde att åka till ett annat sjukhus idag då båda barnen verkar dra på influensan.
Vi börjar dock från början med att vi ringde till vår egen vårdcentral då vi inte ansåg att det var akut. Först måste man ringa ett nummer till vårdcentralen, telefontiden börjar klockan 08:00 och alla kastar sig på telefonen samtidigt så det är upptaget hur länge som helst. När man väl kommer fram ska man lämna sitt nummer och så får man en uppskattad tid när de ringer tillbaka. De skulle ringa vid 9-tiden. Det dröjde ytterligare en halvtimma innan de ringde vilket man kan förstå. Efter att maken dragit historien så menar vårdcentralen att då lilla killen är under året så borde vi åka till akuten istället för en vårdcentral, men vi kan ju ringa och konsultera akuten först. Vi får ett telefonnummer och maken ringer....för att bli direkt omkopplad till vårdguiden istället. Ja, just det - det var samma sak i somras. Barnakutmottagningarna tar inte emot samtal - de har inte tid så man omkopplad till vårdguiden/vårdupplysningen. Maken drog repertoaren igen och även här ansåg man att vi nog behövde åka till akuten då lilla killen haft kikhosta tidigare. Sagt och gjort så pallrade vi oss iväg till akuten, märk väl inte den akuten som vi egentligen tillhör.
När vi äntligen kom fram så funderade damen i luckan på barnakuten ett tag och så sa hon...ni tillhör ju inte detta sjukhus...näe, sa vi - men det är ju fritt vårdval..!! Jo, förvisso, efter ett tags funderande bestämde sig dock damen på barnakuten för att det inte var akut och skickade iväg oss till närakuten. På närakuten satt en annan dam och tittade på oss och sa omedelbart efter att hon sett vart vi bodde att jaha...vi tillhörde ju inte denna närakut...näe, sa vi - fritt vårdval och vi blev ivägskickade från akuten. Mhm..sa tanten, ja ja, det går väl an då. Så fick vi sitta och vänta, och vänta och vänta. Läkaren var jättetrevlig och diskuterade inte fritt vårdval, istället menade hon att lilla killen rosslade på tok för mycket som en liten ska göra, efter ett tag bestämde hon att vi visst var ett fall för akuten och remitterade över oss dit igen.
Nåväl, tillbaka på akuten kom nästa snorkiga sjuksyrra och sa det första hon gjorde - ni tillhör inte det här sjukhuset, vet ni det. Ja, det gör vi verkligen men nu har vi utnyttjat fritt vårdval men ärligt talat börjar det ju kännas som vi snyltat i någon annans skafferi typ. Så såg hon remissen och nåja, det fick väl gå an.
Väl inne på rummet på akuten kom nästa syrra och säger samma sak. Ni tillhör inte detta sjukhus. etc etc. Återigen sa vi till att vi utnyttjade vårt fria vårdval.
Ok, så sammanfattningsvis så kan jag bara konstatera att läkarna inte bryr sig om vilket sjukhus man tillhör utan de är intresserade av att ge bästa möjliga vård. Sjuksyrrorna däremot var näst intill ointresserade av att hjälpa barnen utom en manlig på närakuten som var helt underbar - han sjöng små glada visor och lekte med lilla killen när vi var tvugna att ta otäcka prover etc. Han var faktiskt underbar och måste bli dagens härliga upplevelse.
Intet nytt på västfronten
Från början såg november ut att bli en lugn månad men så small det till i almanackan och nu är det mycket igen. Det är ju trivsamt till en viss gräns men jag gillar verkligen spontanitet också bara för känslan av att vara levande. Ärligt talat är planerade saker trevligt så länge man inte låser fast sitt tänkande i det och glömmer bort den eviga charmen i spontaniteten.
En bra liknelse kan väl vara när undertecknad var ung och i pirncip levde dag för dag utan att oroa sig så mycket för vad som skulle hända dagen efter eller för den delen ens vad jag skulle göra samma eftermiddag för det löste sig alltid på ett eller annat sätt med en kompis som kommer över, att åka hem till en kompis eller gå ut på stan eller något annat liknande. Det hände alltid spontant i princip så sakta men säkert kröp vuxenlivet in med planerade fikadejter etc. I början blev det nästan trist men så efter ett tag bestämde jag att antingen får jag sluta med inbokade fika dejter eller ändra sättet att göra dem på. Nu är det bästa jag vet att fika dejta, bortsett från kaffet naturligtvis men en fika dejt är alltid spännande nu eftersom man aldrig kan veta vad som ska hända. Jag får glädjas över favorithobbyn peoplespotting. Är precis hemkommen från fikadejt där vi var på ett ställa och fikade som jag inte varit på på flera år....det var trevligt och hade inte förändrats så mycket. Very nice.
