Dom där dagarna

Dom där dagarna har väl alla eller hur....ni vet, när man vaknar och allt bara tycks gå fel. I vanliga fall så brukar jag försöka stoppa huvudet i sanden och bara passera genom dem och hoppas på att de ska gå snabbt men sedan något år tillbaka så har jag istället bestämt mig för att det måste finnas något bra i de dagarna också. Bara en enda sak som är bra och gör att resten av de tråkiga sakerna blir mindre tråkiga.

Så utan att gå in på för mycket detaljer har de sista dagarna varit en snöbollseffekt med strul på vartenda område av livet i princip, strul med en det ena än det andra och när man äntligen tror att det är över så kommer nästa grej och det är bara att öva på tålamodet, bita ihop och komma ihåg att imorgon vaknar man till en ny dag då det är över...förhoppningsvis. Så kom den gyllene positiva saken igår. Kompisen hade bakat efterlängtade mazariner. Jag har längtat efter dom sedan förra julen då jag fick två. Jag visste inte ens att jag skulle få dom utan maken kom hem med dom efter att på uppmaning från kompisen åkt förbi och hämtat upp dem på vägen hem.

Det här är inga vanliga mazariner, tro mig. De här är stora, goda, och vackra. Hon bakar dom underbart gott. Till att börja med har denna underbara mazarin storleken av en muffins, den är underbart vackert dekorerad på ovansidan med sylt och icing och tre underbara pistagenötter och under detta underbara dekorativa yttre döljer sig det underbart goda inre. Det är luftig fyllning som är matig. Inte som de mazariner man köper ute som är ärligt talat ganska tråkiga och lätt torra. Man äter de köpta mazarinerna för att dryga ut kaffet typ. Men kompisens mazarin är ärligt talat en bit av himmelriket. Jag vill inte att himmelriket ska ta slut så jag äter inte upp dom på en gång.  Jag tar en sked och börjar långsamt skära från ovansidan genom den underbara garneringen genom den underbart härliga fyllningen ner till mazarinskalet och jag får torka bort lite dregel som rinner i munnen innan jag i äkta Nigela stil stoppar in den härliga mazarinbiten i munnen och bara glömmer bort livet utanför för en liten stund. Så gott, så underbart...himmelriket. Så mitt i den sura snöbollseffekten av tråkiga bläsaker så finns denna underbara lilla bit av himmelriket. Tack!!

Kommentarer
Postat av: Max

Tack, det var mycket fint skrivet om mazariner. Känner mig hedrad!

2009-10-29 @ 17:51:50

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0